Att fånga sin själ

Gå hem å sätt dig och tänk och fånga din själ.

Så sa han mänskan.

Ja hur känns tiden om man tar sig tiden att känna efter?

Under året har det inte funnits någon tid känns det som, ändå har ansenlig mängd världsliga saker hunnits med. En del sånt som folk tycker om att tycka om - Laddade tilltag, som att dom tre barnen flyger ensamma för att komma till mammas jobb och lyxar på Ishotellet en hel helg. Skön semester i "Vårt Portugal". Så har jag haft ännu en chefsposition i denna mansvärlden där jag jobbat och slitit. Då rymdes mycket roddande, ständiga bokade flygbiljetter som tickade i tiden, hotellrum och hyrbilar bokade lite strött över vårt avlånga land som skulle betas av och förflyttas från A till B. Konferenser att besöka, ändlösa middagar och ledningsgrupper att tycka i. Och ständiga Deadlines. Så mycket fixa tider att att hinna med, och in i allt ska LIVET på något vis kilas in. Försökte hela tiden ta mig HEM för att få lugn och ro. Få VARA, laga mat, sitta med mina barn, försöka avsluta saker, tänka, odla och få se saker ta sig. Fast vissa roller ger oss ingen ro, den åt oskäligt stor del av tiden var jag än befann mig.

Ständigt lite för sent lämnade jag punkt A för att ta mig till B. I tidens bank lånade jag sekunder, minuter, skarvade, lappade, men till slut saknades för mycket tid.

Går man i bankrutt då?

Vad gör man när tiden tagit slut, får man inte plats då?

Går man in i väggen,

eller trillar man ner i ett svart hål,

eller hamnar man i ett vakum utan tid?

Nu hade jag kanske tur som blev urslungad ur den tillvaron, för tiden gick inte ihop, och det måste den nog göra, för man kan ju låna smör och socker av grannen, men tiden måste vi nog äga.

Nu en hel månad gått, ganska obemärkt.

Tryggt att vara arbetsbefriad.

Har passerat en skarv, men tog med mig ett vittne - en Coach.

ChefsCoachen blev mig tilldelad av min regionchef som hans avlastning för att vara min tankehjälp i det tunga jobbet att bygga territorium. Vi hade en startuppsession då jag var den driftige Gruppchefen med mandat och tunga kunder - Då var ledordet Prestige.

Så nästa session visste jag att "Hjälp från Huvudkontoret" var på tåget - Då pratade vi Closure, kontoret skulle stängas och jag fick höra coachens utlåtande till min VD. Då var ledordet Värdighet.

Två sessioner i december under min arbetsbefriade period har varit på lösa bolliner. Coachen blev för mig terapeut, men hon hade en vilja att se mig som chef, det är ju hennes roll. Hur skulle jag använda detta som hävstång? Bli en bättre chef, hur tar du nästa steg? Själv var jag inte där. Jag var på lite obehagligt besök på horhus kan jag tänka mig, i konsulternas högborg. Decembers ledord var korsning.

I januari har vi två sessioner. Då har jag korsat ännu en tidsskarv. Eller två.

Hur känns tiden då?

Är det plågsamt att vara ledig då?

Vad gör en Chefscoach i fyra timmar med en håglös dagdrivare?

Nu idag har en del jobbat, många har varit lediga, så inget märkvärdigt att gå runt å dra lite. Har jobbat så intensivt så jag tycks ha en byffer av upparbetade jobbtimmar som innefattar även denna tid. Just nu, denna lite senare timme, har dom flesta slängt sig i soffan, så just nu är det helt OK att jag också slappar.

MEN, nästa år, när vi passerat årsskarven och jag inte är vad folk tillskriver som positivt = arbetsliv, högstatus stämpel som chef..., I Sverige är ju yrkesrollen så yttre viktig, men jag vill kanske vila in en annan roll.

Hur länge kan man sitta hemma och tänka för att fånga sin själ?

Den finns kanske kvar hos mig, bara är lite svårdefinierad. Den kanske respekterar pausen och är i stillhet.